Överraskningsturnén
Dagen innan det senaste inlägget lades upp satt Oliver och jag framför flygbolagens hemsidor och smed planer. På grund av ändrade förhållanden var det möjligt att boka hemresan tidigare än beräknat, så varför inte göra det hela i smyg för lite extra spänning i vardagen?
Med hjälp av pappa som confederate på andra sidan Atlanten styrde vi upp en plan för operation hemkomst och efter 12 trötta timmar i luften blev första anhalt Lille Strandvej i Hellerup. Efter att ha satt Olivers mamma i chocktillstånd och rättat till jetlaggen en aning åkte jag över sundet för att beta av mina älskade offer en efter en. Eftersom min familj är grekiskt stor tog detta uppdrag nästan en vecka, men alldeles underbart har det varit och nu är jag officiellt hemma!
Färdig!
Nu kanske ni tror att jag sitter på toaletten och kallar på mamma, men vad rubriken syftar på är vårterminens slut! Klockan 14:15 idag var det pencils down för sista slutprovet och när jag reste mig upp för att gå och lämna in mina häften kändes det som att jag hade på mig sådana där fruktansvärt fula sneakers från Sketchers med månformad sula - jag liksom svävade fram. Efteråt skyndade jag mig ut i sommarvärmen för att stråla ikapp med solen och möta upp Oliver som välkomnade mig med en high five. En snabbvisit inom Bruce kontor för inlämning av 17 välsvärvade sidor genetikuppsats och det var officiellt:
SOMMARLOV!
Med humöret på topp styrde vi hemåt och firade med käk och vin på en uteservering i Saratoga Springs. Efter en liten och spontan shoppingrunda samt tre minuter i massagestol körde vi hem i regn, blixtar och dunder. Tor och hans hammare orkade inte hålla låda särskilt länge för en kvart senare satt jag och min håriga följeslagare på balkongen och njöt av solnedgången medan den store flexade musklerna på gymmet. Nu väntar besök på världens smarrigaste sushirestaurang i goda vänners lag. I'm a happy camper, people!
Nom nom nom
Katten och jag tröstäter ikväll. Kex nöjde sig med ananasbladen men själv var jag tvungen att attackera frozen yogurtburken. Min man som spenderat de senaste veckorna i Philly kom hem igårnatt endast för att lasta av, packa om och dra igen. Medan han och lillebror lattjar loss i Green Bay stannar jag hemma och skriver uppsats till tangenterna skaver bort fingeravtrycken. Därmed är det bara att konstatera att det inte finns någon rättvisa i den här världen, punkt.
Road trip
I helgen styrde jag och mina tillgivna kompanjoner Em och Jess söderut med Philadelphia som destination. Bara att sitta i bilen påväg mot nya äventyr gör mig lycklig, men helgen överträffade ändå mina förväntningar. Vid midnatt i fredags återförenades vi med min mer atletiska hälft som välkomnade oss med två flaskor vitt.
På lördagsmorgonen förlorade jag min pedikyroskuld till en nätt asiatisk kvinna vars vokabulär var begränsat inom salongens gränser. Pojkflickan inom mig protesterade lite men resultatet blev utmärkt, fräschare fötter har jag aldrig haft.
Det var dessutom cinco de mayo, en Mexikansk helgdag som är väldigt populär i USA och vi skulle minsann inte snuvas på festligheterna. Vi rullade in till Philly och mötte upp några vänner för käk downtown. Efter maten skuttade vi över gatan och satte oss på en takterass där magarna fylldes med mojitos och tequila dagen i ära. Slutligen hamnade vi på ett dansgolv där vi lät svetten rinna fritt till klackarna sa stopp.
Morgonen efter var hård för några i gänget men efter lunch hoppade vi in i Hummern och gjorde en söndagsutflykt till a poor man's Las Vegas: Atlantic City. Promenad längs boardwalken, pizza och hot dogs, mys på stranden, black jack på Ceasar's och middag med utsikt över AC skyline. Det blir svårt att komma på ett bättre sätt att spendera veckans sista dag.
Maxade belöningar
Verkligheten har slagit till med all sin kraft efter en helg fylld av ingredienser som monster trucks uppvisning, fota barnkalas, slira på stan och bakishäng med film och popcorn. Söndagsångesten var värre än någonsin och även idag känns livet orättvist. Pluggberget har växt sig alldeles för många meter över havet och motivationen lyser med sin frånvaro. Istället snurrar tankebanorna kring längtan efter total ledighet. Kan inte minnas när jag senast var fri från skolrelaterade stressmoment, men det är bara att bita ihop och köra på de sista veckorna.
Min hemlängtan har även den växt sig stor och jag önskar mest av allt att den kommande månaden går i ultrarapid fart så att jag kan få krama om mina saknade familjemedlemmar och vänner. Käka lingongrova med ost, björnbärskräm med mjölk och dricka O'boy dagarna i ända hade inte heller suttit helt fel. För övrigt är Billy's panpizza en annan craving som gnager just nu. För att inte tala om svensk lösgodis!
Städa, städa varje fredag
Sorgligt nog har denna fredag uteslutande ägnats åt plugg och städning så här långt. Men nu blir det ändring med en cykeltur i regn och rusk för att få igång hjärncellerna igen efter gårdagens middag och utgång. Ikväll står AMP Tour Thunderslam på agendan - vänner, vin och monster trucks en fredagkväll, varför inte liksom?
Some day
Har precis sett det absolut sista avsnittet av One Tree Hill. För mig är OTH en i mängden av alla serier vars enda uppgift är att fördriva min dötid och jag har alltid stört mig på deras överdramatiska citat och ständiga viskande. Ändå satt jag tårögd i soffan och låtsades att jag var en i gänget när det sjöngs allsång till Gavin DeGraws liveuppträdande på TRIC. Jag var trots allt bara fjorton när jag såg det första avsnittet och deras nostalgi smittar av sig.
"One day you’re seventeen and planning for ‘some day’, and then quietly and
without you ever really noticing, ‘some day’ is today"
Mycket hinner hända på nio år, särskilt när man är ung. Alla förändringar som skett känns så självklara jämfört med hur de kommande nio åren kommer se ut. Men trots att man ständigt fokuserar på framtiden, sätter upp mål och drömmer om hur livet kommer att utspela sig så är det ganska ironiskt att det aldrig blir som man tänkt sig. Något som däremot är säkrat är att saker och ting löser sig, bara man är ambitiös nog att kämpa när det behövs. Därmed är det bara att konstatera att den oro man kan känna när man tänker på framtiden är totalt obefogad - genialt, jag vet.
Previously on 'Ltothe8'
Livet drar på 180km/h och gör tvärsvängar när man som minst anar det och sidoeffekten blir att denna blogg står stilla. Nämnvärda saker jag gjort sen sist:
♥ Lekt photoshoot med promiskuöst tema tillsammans med brudarna - sällan har jag känt mig så tjejig
♥ Åkt limo i sällskap av ett tjog hockeyhunkar med nedrullade rutor och denna humörhöjare pumpandes ur högtalarna
♥ Käkat gratis skalldjursplatå, diverse smarriga förrätter, filet mignon och druckit rödvin värt en förmögenhet
♥ Proppat i mig omåttliga mängder popcorn och läsk framför Zac Efron på bioduken
♥ Sett alldeles för många hockeymatcher på TV iförd mina allra bekvämaste plagg
♥ Sänkt över 20 shottar inom loppet av 36 timmar
♥ Dansat mig svettig till en grym DJ downtown Saratoga Springs
♥ Njutit av sommarvarma vinkvällar på balkongen med solnedgången som utsikt
Det var då allt skrytbart material från mitt delvis glamourösa liv. Men icke att förglömma otaliga timmars plugg, skola, labb, städning, tvätt, matlagning och allehanda ärende. Dessutom har jag gått och blivit hockeyänka återigen då min längre hälft blev utsedd till en av Flyers black aces och befinner sig i Philadelphia för att agera reserv i Stanley Cup. Tack och lov har jag min extrafamilj nära till hands, endast en hisstur till tredje våningen för att vara exakt. I övrigt ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot sista skolruschen och resan hem till skånska marker. Det var allt från dagens snabbresumé!
Breaking and entering
1. Vykort från min fina svärmor som pryder anslagstavlan 2. Garderobsorganisering
3. Min hårigaste familjemedlem 4. FIFA-turnering när mina danska bröder var på besök över helgen
Sliten tjej rapporterar från slutspelssoffan där slaget om Stanley nyss börjat. Jag ska dock bespara er från hockeyn, har märkt att mitt engagemang är mindre uppskattat här. Sist jag nämnde sporten tappade jag följare på Bloglovin' och jag misstänker att alla de som hittar hit genom att Googla "hockeyfru" vill läsa om en flashig livstil snarare än min bracket list i NHL Playoffs Challenge. Tyvärr finns det inte mycket glamour att hitta eftersom mitt liv för tillfället går ut på att plugga, kolla hockey och leka med råtthjärnor.
Något som dock är nämnvärt är hur jag i morse väcktes ur min skönhetssömn på ett väldigt oförmodat sätt. Amerikanska servicemän såsom hantverkare, vaktmästare och kabelinstallerare har nämligen en tendens att bara klampa in genom dörren bäst de vill. Runt niosnåret låg jag naken och yrvaken i bingen när jag hörde en snabb knack följt av ljudet från ytterdörren som öppnas. I panik hostar jag till och dörren stängs. Med min bristande syn kisar jag mot dörren och inser att människan gått ut igen. Innan jag hinner pusta ut börjar det plötsligt bankas på dörren igen, tydligen har jag varit ett hinder i någons arbetsdag genom att ligga och sova i min egen säng. Jag ropar hold on, springer näck genom lägenheten och roffar åt mig morgonrocken. Som grädde på moset visar det sig slutligen att den otrevliga hantverkaren fått fel adress. I tankarna drog jag hammaren ur hans vertygsbälte och golvade honom med nöje!
Systerkärlek
Glad påsk på er hemma i Svedala! Det blir inget direkt firande för min del, bortsett från ett kokt ägg till frukost såhär på skärtorsdagen. Har varit uppe sedan halv 7 och bara morgonmyst med frulle och nyheter i äkta pensionärsanda. 16 and Pregnant har rullat i bakgrunden och det är helt fantastiskt att se tonåring efter tonåring begå exakt samma naiva misstag och tro att livet kommer bli en dans på rosor, suck. En amerikansk 16åring är mognadsmässigt jämförbar med en svensk 12åring och man behöver knappast ha vunnit Nobelpriset för att kunna räkna ut att läget är ohållbart. Från noll ansvar, knackigt förhållande och tomt konto till familjeliv ackompanjerat av utbildning, karriär och tryggt hem utan någon större ansträngning - det blir nästan tragikomiskt.
Måste dock erkänna att bebisar triggar igång modersinstinkten i mig. Helt automatiskt ändrar hjärnan tankebana och ofrivilligt börjar jag längta efter en mini-me. Det känns som att de flesta är antingen eller när det gäller knoddar och jag har alltid känt en liten längtan efter att ha min egen. Som liten betedde jag mig jämt som en lillmamma runt yngre barn och det bästa som hände under hela min uppväxt var när jag fick en lillasyster. Jag skulle fylla 9 och hade nyfiken varit involverad i mammas graviditet. Brorsan och jag var hemma hos pappa när telefonen ringde, på andra sidan luren hör jag mamma säga du har fått en lillasyster! Jag blev så lycklig att jag sprang upp på övervåningen, låste in mig på toa och lät mina allra första riktiga glädjetårar spruta!
Jag fick hålla, mata och byta blöjor på en riktig bebis som skulle visa sig ha den underbaraste personligheten någonsin. En fräck liten buse med humor så att det räckte och blev över. En gång tog mamma henne till doktorn för att kolla upp några knölar hon fått på magen. Diagnosen löd skrattknölar och var helt enkelt bara överansträngda magmuskler från allt garvande. Snart fyller samma lillskit 14, är påväg att växa om mig och är som vilken tonåring som helst lite för kaxig för sitt eget bästa. Trots det är min älskade Ebba den bästa lillasyster man kan tänka sig: klok, omtänksam och precis lika rolig som när hon var liten!
En rad i-landsproblem
1. Min nya systemkasseblå orkidé 2. Spargrisen som matas med de oändliga amerikanska småmynten 3. Mitt älskade skrivbord 4. En sur hårboll som låg och skräpade på golvet
5. Kaffe blir så mycket godare i en stor rund kopp 6. Sexy ass boyfriend som nyligen gaddat sig 7. Oliver "jobbar" 8. En skål med favoritfödan
Godkväll trogna följeslagare! Det värmer verkligen i hjärtat att ni hänger i trots min ständiga frånvaro. Jag försöker febrilt hitta ett enkelt sätt att blogga för att göra ansträngningen uthärdig, men det vill sig inte riktigt. Brist på fungerande mobil, blytung kamera och faktumet att det inte går att ladda upp bilder via Blogg.se med iPaden gör livet som hobbybloggare bedrövligt. Därför tänkte jag sända ut en fråga i hopp om att någon av er nappar med ett svar: finns det något smärtfritt sätt att flytta från Blogg.se till Wordpress? Tacksam för svar!
Som en del av processen att underlätta uppdaterandet här införskaffade jag Instagram till plattan. Vet att jag är ett sekel efter, men låt säga att jag är fashionably late. Förgyll hemskt gärna min vardag genom att lägga till Ltothe8!
När ni ändå är igång är det lika bäst att adda mig på Twitter här. Har du glömt att lägga till denna ljuva blogg på Bloglovin' är det bara att trycka på knappen uppe till vänster i samma veva!
Jag är inte lite fräck som bloggar en gång i veckan och samtidigt begär att ni följer mig över hela världsvida webben, men jag känner att en nystart är på ingång! For real this time.
Here we go, it's getting close
Nu trodde ni kanske att jag ramlat av jordens yta, men så är inte fallet. Istället sitter jag med dragningskraftens hjälp i skolan och låtsas lyssna på en föreläsning medan jag följer HDs liveuppdateringar från Behrn Arena. Det ser ljust ut för våra grön-vita bröder och jag inbillar mig att morgonens uppvärmning med Yellow - The Race och Right Said Fred - Stand Up på högsta volym har bidragit till succén, två låtar man ska kunna utantill som äkta Rögleit. Texten sitter i ryggraden, nervositeten tränger sig automatisk på och det rycker i händerna som vill användas till att klappa i takt. Det är märkligt vilka fysiologiska effekter sport har på min kropp, precis som sessen 08/09 kommer det antagligen fällas en tår eller två om Rögle lyckas hålla ledningen!
We found love in a hopeless place
Helg, solsken, vänner, mat och drinkar - några få favoritord som summerar de senaste dagarna av this crazy little thing called life. Jag känner mig lyckligt lottad som hittat ett så härligt gäng brudar att dela livet med i hopplösa Glens Falls. Det går sällan 24 timmar utan att vi ses och familjekänslan är påtaglig när vi hänger och slänger käft.
Häromkvällen satt vi på balkongen allihop och avnjöt en kycklingsallad i solnedgången. Jessicas underbara fyraåring (den stilige mannen i Buzz Lightyeardräkt) skulle gå och lägga sig och gav i vanlig ordning alla en godnattkram - förutom det nya tillskottet för kvällen. När vi undrade varför inte hon fick en kram säger gullungen "she is not in our family". Ett exemplariskt exempel på gruppkänslan!
Det enda negativa med att umgås med dessa smågalna damer är att jag lider av kronisk sömnbrist och småskrumpen lever, men man lever bara en gång så vad gör väl det om hundra år?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Balkongkärlek
Vädergudarna i New York har varit på gott humör den senaste veckan och bjudit på underbart sommarväder! Solen har inte varit blyg för att titta fram på den molnfria himeln och temperaturen har skjutit i höjden ända fram på kvällskvisten. Vackert väder är extremt distraherande när man egentligen borde sitta framför datorn och plugga så jag har slopat allt som heter skola de senaste dagarna. What goes around comes around, så nu offrar jag kvällen för skolböckerna. Fast först ett blogginlägg för att göra er avundsjuka på sommarvärmen!
25°C strålande sol var prognosen i måndags och utöver lite studerande och ett möte spenderades dagen på balkongen. Vi hade handlat in smarrigt grillkött och laddat med våröl och en bag-in-box som slank ner tillsammans med chips och dipp. Det blev en fenomenal middag och gött snack medan solen gick ner bakom bergen.
Sunday funday in the city
I söndags bänkade vi oss i Hummern för ännu en roadtrip ner till stan. För fyra år sedan betydde "stan" Ängelholm för mig men häromkring syftar man på New York, något jag väljer att se som ett mått på framgång. Väl på plats i betongdjungeln åkte brorsan ut till JFK för att återförenas med sin bättre hälft som varit och pluggat i San Fransisco en månad medan Oliver och jag tog subben downtown för att möta upp bästis-Petra som praktiserar i stora äpplet.
En välbehövlig burgare på en uteservering blev startskottet för en härlig vårdag i bästa stan med bästa sällskapet. Efter lunchen promenixade vi till Marc by Marc Jacobs för lite oavsiktlig shopping med ett stopp vid Victory Garden där Oliver fick sig en bägare mjukglass gjord på getmjölk.
När turturduvorna tagit sig in till stan slöt vi oss samman på ett hustak vid MSG och avnjöt en mojito pitcher och lite andra uppfriskande drycker i kvällssolen. Efter några timmars tjötande slog hungern till och vi kallade till oss lite käk innan vi begav oss upstate igen. Perfekta söndagen!
